Friskrivningsklausul: Trygghet för säljaren men ökad risk för köparen

Som säljare är det skönt att kunna friskriva sig från eventuella fel i det sålda huset. För köparen innebär det dock en risk att ta på sig ansvaret för fel som kan upptäckas i efterhand.

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Senast uppdaterad: 16.12.2019

Enligt den lag som reglerar köp av fastighet har säljaren ansvaret för dolda fel upp till tio år efter försäljningen. Säljaren har dock rätt att friskriva sig från detta genom en så kallad friskrivningsklausul i kontraktet. Förfarandet är ganska ovanligt och normalt sett bör man som köpare inte gå med på några sådana klausuler.

Tydligt formulerad

För att en friskrivningsklausul ska gälla krävs ett klart och tydligt formulerat köpekontrakt, utan oklarheter om vad friskrivningsklausulen innebär. Ett finstilt antydande kan göra klausulen ogiltig. Det är också viktigt att friskrivningsklausulen redogör vad det är som säljaren friskrivs ifrån.

Ökad risk

För köparen innebär det alltså en ökad risk att köpa ett hus med friskrivningsklausul. Köparen kan inte kräva ersättning av säljaren för fel som upptäcks efter köpet. Ett undantag är om köparen kan visa att säljaren kände till felet, men dolde det medvetet. Då upphör en eventuell friskrivningsklausul att gälla.

En friskrivningsklausul bör leda till att priset på en bostad sätts ned något. Det beror på att risken för ett dolt fel alltid finns där och att det då blir köparen som får stå som ansvarig för de utgifter som är förenade med skadan.

Vanligt för dödsbon

Om en fastighet säljs av ett dödsbo är det vanligt med en friskrivningsklausul. Tanken är att de efterlevande inte ska behöva drabbas av ersättningskrav. Köparen har inte heller någon ersättningsskyldig säljare att vända sig till, eftersom dödsbon fungerar som ett aktiebolag tills dödsboet är fördelat och sedan upphör att existera. Genom klausulen upplyser då dödsboet om vad som gäller i praktiken.